Det tog en halvtimme att få upp han från sängen, han bara låg där och streckte på sej och vände sej om!
Näe mamma!
Bild från när han somna i soffan sittandes i lördags;)
Men upp kom han, men han var inte på nåt strålande morgon humör inte.
Nä, arg som ett bi va han.
När vi kom till dagis var han både arg och ledsen och han verkligen klistra sej fast vid mej.
Och när jag skulle gå så bröt han ihop totalt:(
Och nästan jag med när ja kom ut därifrån:(
Det är så sällan det händer, men när det väl gör det så är det som att få en kniv rakt i hjärtat...
Fy vilken smärta det är att se sitt barn så, den enda tröst man har är att man vet att det går över!
Men egentligen vill man ju bara ta ungen och gå hem och sätta sej i soffan och gosa och aldrig mer släppa taget!
Tyvärr så ser ju inte verkligheten ut så!
Johan har pratat med dagis och Milo var inte ledsen längre:)
Skönt att höra, nu är det bara jag som sitter här med brustet hjärta och känner mej som en hemsk mamma, som bara gick när min son skrek efter mej:(
Detta kommer inte bli en bra dag...
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Usch, kan bara föreställa mig hur det är att lämna bort när dom är sådär ledsna. Jag skulle typ dö själv tror jag :)
Hoppas det blev bättre sen!
Skicka en kommentar