Positivt

Idag är det 1 år sen som jag o Johan åkte in till Motala för att köpa ett gravtest, då vi tyckte de va konstigt att jag inte fått min mens än, den va då en vecka försenad.

Väl hemma va vi skapligt nervösa, för detta va ju inget vi planerat.

Gick ut på ballkongen för att ta en cigg (den sista) o lugna nerverna lite.

Sen va de bara att gå in på toa o kissa på stickan, 5 minuter ska de ta innan resultatet visas, men detta tog nog 5 sekunder, de blev två skarpa streck, ingen tvekan jag va gravid. Men samtidigt så kunde de väl ändå inte vara så?

Vi satte oss i bilen igen o åkte o köpte ett nytt test.

5 sekunder igen, japp fortfarande gravid;)

Första reaktionen va oj, jaha amen oj....!...!!!....

Vi va i chock, som sagt de va ju inte planerat. Men efter en stunds blackout så insåg vi vad som hade hänt o de började kännas bra, riktigt bra:)

Sen vart vi helt galet lyckliga o låg i sängen o bara asgarva:)

Tysta om de här förstod vi ju att vi inte kunde vara hehe, så direkt satte vi oss i bilen för att åka hem till mamma o Niclas för att berätta, lika chockade vart dom, men väldigt väldigt glada:) Efter de va de svärmor o svärfars tur att få veta, lika glada blev dom:) sen ringde vi min syster o hon skrek o tjöt av glädje haha så söt:)

Sist men inte minst så ringde vi min pappa o fråga om han ville komma hem till oss o käka på kvällen och japp de ville han!

När han kommer så kommer han fram till mej med en vinflaska o sa jag tog med den här till dej, det är ju ditt favorit vin:) Tack sa jag men de lär nog dröja innan ja kan dricka de här;)

Pappa titta på mej o bara Vadå e du gravid???

jajemen sa jag.... pappa vart överlycklig o började böla, jag har ALDRIG sett min pappa gråta men då gjorde han de:)

Lyckan va total:)

Och nu 1 år senare sitter vi här med våran fina son som blir hela 5 månader imorrn:)

Konstig känsla nu när man sitter o tänker tillbaka att de va våran lilla Milo som låg i min mage o levde rövare i hela 35 veckor:)

Underbara lilla gosse<3

xoxo