Här ligger Milo i min mage, idag är det 1 år sen vi gjorde första ultraljudet:)Kanske konstigt att man lagt det datumet på minnet, men jag tyckte det va så himla häftigt o det tror ja inte att ja är ensam om, eller?
Kommer ihåg det som det vore igår.
Nervositeten man kände på vägen till Motala va hemsk, va så rädd för att komma dit o dom inte ser nåt utan att det bara va inbildning, men det va det ju som tur va inte;)
Och vilken lycka det va när man gick därifrån med ett kort i handen, helt plötsligt så verkligt.
Det var även dagen då alla (förutom familj som redan visst) fick reda på det:)
Idag är det riktigt tråkväder ute, regn o blåst, nä fy tusan så tråkigt, riktigt ruskigt!
Och vad passar inte bra då om inte en fika med goda vänner:)
Så snart kommer Karin, Emma o lilla Lowa hit o myser med mej o Milo:)
Det gillar vi!
Dags att fixa till sej lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar