Har slagit ner som en bomb, typ;)
I några dagar nu har Milo blivit jäkligt ilsken när kläder ska av och på, sånt går väl i perioder antar jag?!
Men idag har ja knappt känt igen min egna son...
Herregud säger ja, han har gnällt och pipplat för det mesta, säger jag nej eller nåt inte går som han vill så blir han helt galen, han kastar sej på golvet och skriker, det kommer stora krokodiltårar och han sparkar och viftar med armarna. Kommer ja i närheten så kan ja räkna med att få en blåklocka;)
Min kusin va hemma på förmiddagen och hon hade hakan ner till knävecken minst sagt, hon har aldrig sett honom såhär förut och hon är hos oss ofta!
Hur kan nån så söt bara förvandlats till ett monster på bara en microsekund? Visserligen ett väldigt sött monster:)
Men detta med trots hör ju till och jag tänker inte gnälla över det, jag vet att det är en fas det går över och det kommer antagligen tillbaka. Milo får va en liten monsterunge ibland och vilja få sin mamma att slita av sej håret, han vet att mamma älskar honom ändå:)
Han är ju trots allt det finaste och bästa som finns <3
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar